En musiklekisgrupp, två barnkörer, en pensionärskör, tre vuxenkörer – Peter Melin i Uppsala är sannerligen en riktig Köreldare!

Redan vid 13-tiden dyker de upp. Det är 45 minuter kvar tills repetitionen börjar, men pensionärerna i kören Tonetterna vill gärna "hänga" lite innan, prata och kanske ta en kopp kaffe.

Övningen börjar sedan med ordentlig uppvärmning av både kropp och röst. Andningen är viktig. Räkna: ett – spänn av och låt luften strömma in automatiskt – två – släpp – tre – släpp etc – och fortsätt så till tio. Peter Melin har gått kursen Anti-Aging för Elisabeth Bengtson Opitz. Den kursen menar han har gett bra verktyg i arbetet med äldre röster. Så är då alla 65 sångarna uppvärmda och redo att ta sig an Robert Sunds trestämmiga arr på Alexander´s Ragtime Band!

Nu börjar 2–4-åringarna göra sig hörda i entrén, en matta rullas ut på golvet och så småningom sitter hela musiklekisgruppen i en ring. "Nu är vi här igen, vad ska vi göra" sjunger alla som välkomstsång . Trettio intensiva minuter! De går fort med små barn!

Efteråt är det gemensam fika för barn och föräldrar. Kanske några ur pensionärskören också dröjt sig kvar.

Vid fyratiden är Peter klar och har sedan tre timmars paus för att pusta ut, förbereda sig och få i sig en bit mat innan körövning med Vokalensemblen Uppslaget börjar kl 19.00 i andra änden av staden.

Peter Melin har 70% tjänst som musikpedagog i Gottsunda församling söder om Uppsala. Förutom ovan presenterade musiklekis och pensionärskör ingår också två barnkörer med ca 20 barn i varje. Dessutom arrangerar han ett populärt och välbesökt jazzcafé en gång i månaden.

– Den sociala samvaron i församlingen, och i körerna i gemen, är mycket viktig, säger Peter. Fikapauserna är viktiga! Och jag älskar att få träffa alla olika människor varje vecka!

Utöver allt detta leder Peter tre vuxenkörer. Vid sidan av ovan nämnda Vokalensemblen Uppslaget är det Vindhemskören och Enköpings Kammarkör. Det är anmärkningsvärt att Peter har varit dirigent för dessa körer sedan 1987, 1988 och 1996! Och många sångare har också varit med hela tiden.

– Ja, de slutar ju aldrig, säger Peter och skrattar.

Vindhemskören har som tradition att varje sommar inkvartera sig en hel sångarvecka på någon folkhögskola någonstans i Sverige. Hela dagar med repetitioner och social samvaro! Det kan låta som en utopi i dagens samhälle men är nog ett tecken på Peters förmåga att skapa trivsel omkring sig.

Jag undrar över svårigheten att hitta olika repertoar till tre relativt likartade kammarkörer. Men Vindhems-kören är en kyrkokör i grunden och har som primär uppgift att sjunga vid högmässor och högtider. Vokalensemblen Uppslaget är en fristående studiecirkel inom Sensus och hörde tidigare till Norrlands nation. Där sjunger man en hel del jazz och pop och gärna Amanda-repertoar.

– Jag vill påstå att vi har en bred repertoar i alla körerna. Vi kan samarbeta och göra stora verk, som Johannespassionen eller Carmina Burana. Och så gör vi musik i mindre format i olika genrer. Folk brukar säga inför konserterna att det är spännande, man vet inte vad man kommer att få höra.

– Nu i april gör till exempel Enköpings kammarkör och Vokalensemblen Uppslaget ett gemensamt projekt med Anders Widmarks musik och med kompositören själv vid pianot. Medan Vindhemskören är med i en stiftskör för att framföra Faurés Requiem.

Peter Melin växte upp i en musicerande familj i Vänge utanför Uppsala. Pappa spelade fiol, nyckelharpa och gitarr. I kyrkan fanns en fantastisk kantor som lät ungdomarna ta plats med sitt musicerande. Här ledde Peter också en ungdomskör när han var i tonåren. Han spelade klassisk gitarr på kulturskolan i Uppsala och fortsatte sedan på Geijerskolan. Efter en sejour på Kulturama i Stockholm följde tre års studier till sång- och talpedagog på Stockholms Musikinstitut, SMI.

Vi diskuterar musikaliska förebilder som har haft betydelse. Då nämner Peter framför allt Ingemar Braennstroem, som bland mycket annat ledde kören Sacré Choeur på 70-, 80- och 90-talen i Uppsala. Och där var Peter medlem. Ingemar Braennstroem gick tyvärr bort alldeles för tidigt 1995.

– Ingemars körideal var en slank klang, inte för stora röster. Det passade bra i mycket av den rytmiska musik vi gjorde i Sacré Choeur, bl a av Steve Dobrogosz. Ingemar var otroligt noga med rytmiken och gav sig inte förrän han var nöjd. Den där målmedvetenheten och envetna jobbet är något jag har tagit med mig från den tiden.

Så när Peter reflekterar över sin egen körledarstil kommer han fram till: positiv, lugn, målmedveten, outtröttlig – man ger sig inte!

Fulla dagar, körrepetition tre kvällar i veckan, ambitiösa konsertprojekt … Peter är född 1957, i år skulle han alltså kunna gå i pension. Så frågan inställer sig naturligt: planerar du pensionsavgång i år?

Svaret är kort och koncist:

– Nä! Det är inte aktuellt. Det är alldeles för roligt att hålla på och jag tycker att jag fortfarande har mycket att ge. Visst frågar en och annan i min omgivning om jag ska sluta … men ingen körsångare!

Björn Johansson